Vaarinkallio fortsätter berättelsen om gården Vastuulahti, som Juho Sutinen, en före detta arbetare som arbetade i Ahmovaara i Juua, köpte till sin familj med ett lån som garanterades av hans arbetsgivare i början av 1900-talet. Juho Sutinen gifte sig med Leena Mustonen, och familjens försörjning berodde på hårt arbete på plogmansgården. Den steniga prärien och de sjunkande träsken rensades för att odla spannmål.

Juhos och Leenas liv byggde på en tro som återspeglade det karga finska landskapet och det snabbt föränderliga vädret. Livet var fattigt och anspråkslöst, men tron gav en grund för hopp om framtiden. Juho drev en söndagsskola för barnen i byn, och många besökare från när och fjärran skrev sina namn i den lilla gårdens gästbok.

Det var inte bara det oförutsägbara vädret och den steniga terrängen som satte familjen Sutinens tro på prov. Eemeli, ett av de första barnen, dog tidigt och Erkki - som hade gått i korrespondensskola och som familjen satte sitt hopp till om en bättre morgondag - dog som ung fänrik i början av vinterkriget. Dessförinnan hade diabetes tagit Juho, som var mindre än 60 år gammal.

.